Anderstorp 2003


Hej kära läsare!

Äntligen vår, sol och värme...... hade vi nog alla hoppats på. Men inte! Näää kallt som attan och stor risk för regn var det väder som mötte formel vee gänget detta år på första banträffen.
Och som om inte detta skulle vara nog så hade jag mitt nöt gått och sålt min kära lilla Bmvee. Nåja vad gör man inte för kärleken. Tjejen ville ha hus och då var det bara att ställa undan racingkittet och tömma plånboken på nått helt onödigt, som ett hus......
Nej jag skall nog inte ge min kära flickvän skulden för allt, jag var inte svår att övertala. Mina talanger sitter förhoppningsvis kvar även om några år (hrmmm upps! hoppas inte Svenna ser sista raden där för då lär jag få äta upp de orden).

Nåja nog om mig och åter till Anderstorp med det vackra vädret, eller hur var det nu igen? Kallt var det ju, ja just det!
Banan var dock torr och fin och inget snö verkade på intågande heller så helt misslyckat skulle det nog inte bli ändå.
Ett femtontal förare hade slitit sig från soffans varma tillvaro för att få chans att bränna lite gummi ännu en gång. Samtliga på plats körde rejält och inga direkta missöden kunde noteras.
Min gamla BmVee var väl den bil som tyvärr inte ville fungera helt okej. Nya föraren Christian från Norge hade vissa problem med att få i fyrans växel. Tyvärr tillät inte vädret några större mekningar och Christian fick tyvärr nöja sig med några få varv.

Ulf Peterson hade tagit hela sitt "harem" av bilar med sig. Hur karlen lyckades hålla snurr på dem alla förblev en gåta för mig. Tur för mig att Ulfs bilar funkade dock för när dagen började nå sitt slut formligen tvingade Ulf ner mig (smärre överdrift då jag inte var särskilt svår att övertala) i hans Super Vee för en provkörning. Jag har skrivit det förr och skriver det igen "WOW WOW JAG SÄGER BARA WOW!!!" Detta är en riktig racerbil vill jag lova.
Ut på rakan var det bara att mata i växel efter växel hela tiden, tills de tog slut tyvärr. Rakans slut innebar att högerfoten flyttades en aning åt vänster och en lätt tusch på bromsen så var farten omedelbart för låg och kurvan kunde tas likt en fickparkering på stan. Åja nästa varv tar vi i lite till tänkte jag och stampade på ordentligt. Samma sak igen fast kanske lite för snabbt för en fickparkering denna gång. Likt ett strykjärn strök bilen genom kurvan och därmed var min lycka gjord. De här är vad jag skulle vilja ha nästa gång. Tack Ulf för en superduperhärlig provtur.

Så var första racet me grabbarna över för 2003. Nu återstod bara käk och klubbmöte. Dagen var bra och mötet gick smidigt. Lite nytt var på gång men mest var det gamla saker som togs upp igen.
Nu var det då bara att vänta till första riktiga racet och jag började känna lite ångest över mitt beslut att lägga av med racing.

Tack för ordet
Mikael Johansson